Det här är första gången jag kan värkligen sätta mig ner och få ur mig allt om min älskade häst Mr Goofy bortgång. Nu är det ca en månad sen och jag tror allt kommer lite efter, all sorg. Han var mer eller mindre dålig i ett halv år. Jag var orolig varie dag de halv året. Viste inte om,när eller hur det skulle sluta. Han har värkligen lärt mig massor från det när han kom till mig. jag trodde när jag solde min b-ponny att jag aldrig skulle älska nån så. Men nu i efter hand så kom min grå närmare i mitt hjärta. på grund av hans personlighet. Han var alltid glad och possetiv.Han gjorde saker tills sin personlighet, tex att pita i jackor. Han viste att han inte fick, men de gjorde han gång på gång och man hann inte säga till han för han vart rädd innan man sagt till. på de sättet var han lätt hanterlig. Dt bästa var med grålle va att han hade sån livsglädje. Och den ska jag försöka bära med mig livet ut. Han vart mer som en människa en en häst på slutet för man fick en anna kontackt på bara backen. vilka promenader jag har med den killen. det ända jag kan säga ingen kommer kunna erkätta dig! 

                      



första starten, L:D   0 fel