...Vet inte om man kan vara rädd för sig själv?
 men om man kan de så är jag det. Riktigt jävla rädd. När det bara blir mer och mer skrik,mer och mer tankar inblandade, och när man känner att känslorna tar över då får jag utbrott jag inte kan kontrolera, obehagliga ena. Springer långt bort slägger det jag har i hander så hårt så att jag inte känner ilska längre. Vad jag en skulle ha i handen den sekunden även om det var jag älskade av hela mitt hjärta så skulle jag slänga de hårt i golvet! det måste vara nåt fel då? det måste känns löjligt att kolla upp mig. Men det är inte så konstigt att jag får utbrott när allt förstör mitt liv.

 ligger bara och kramar om kudden nu. orkar inte inte ens gå till toan. Vill bara såva nu och vakna om ett år när allt blivit bra! får se bloggar väll i mon om jag har lust/ork eller glädje till det.  god natt.